Sverige investerar nästan 7 procent av BNP i utbildning. Det är mer än de flesta europeiska länder och betydligt högre än EU-genomsnittets 5 procent. På pappret borde det innebära en av världens bästa skolor.
Men verkligheten pekar åt ett helt annat håll.
Mindre undervisning – trots större satsningar
Trots att vi lägger mer pengar än nästan alla andra länder har svenska elever cirka 15 procent mindre lärarledd undervisningstid. I stället för tydlighet, genomgångar och strukturerad undervisning har vi byggt en skola där en allt högre del av tiden går åt till att eleverna ska “hitta svaren själva”.
Problemet är inte att elever får tänka själva – det ska de.
Problemet är att Sverige har tagit självständigheten till en nivå där grundläggande kunskap inte längre garanteras. För att kunna tänka själv måste man först ha något att tänka med.
Var fjärde undervisningstimme hålls av obehörig personal
Som om inte den minskade undervisningstiden vore nog är var fjärde undervisningstimme i svensk grundskola ledd av en lärare utan rätt behörighet. Det betyder att barn i Sverige redan från tidig ålder riskerar att möta lärare som saknar den utbildning som deras europeiska jämnåriga kan ta för given.
Det är ett svek – inte mot lärarna, utan mot eleverna.
Mer pengar – men mindre resultat
Det går inte längre att hävda att lösningen enbart är mer resurser.
Sverige ligger redan i topp när det gäller utbildningsutgifter.
Problemet handlar inte om hur mycket vi satsar – utan hur vi använder det vi satsar.
När pengar inte omsätts i mer undervisning, fler behöriga lärare eller en skola som präglas av trygghet och ledarskap, då spelar procent av BNP ingen roll. Då kommer resultaten fortsätta sjunka, hur mycket vi än pytsar in.
En skola som tappat sin riktning
Den svenska skolan har stegvis förlorat fokus på det som borde vara självklart:
- tydliga genomgångar
- kvalificerad undervisning
- ordning och arbetsro
- professionella, utbildade lärare
- mätbar kunskapsutveckling
Vi har i stället fått ett system med färre lärarledda timmar och där läraren allt oftare blir handledare istället för kunskapsledare, och barn lämnas åt att själva försöka förstå sådant som borde förklaras av en pedagog.
Det är inte likvärdigt.
Det är inte jämlikt.
Och framför allt – det är inte rätt mot barnen.
Dags för en ny inriktning: kunskap, tydlighet och ledarskap
För att vända utvecklingen måste vi våga erkänna problemen.
Det handlar inte om att romantisera gamla tider. Det handlar om att återställa det som fungerar.
Sverige behöver en skola där:
- läraren leder undervisningen
- varje elev får fler lärarledda timmar
- behöriga lärare är normen, inte undantaget
- klassrum präglas av arbetsro och struktur
- pengar används på rätt sätt – till undervisning, inte administration
Det är dags att lämna idéerna om att barn lär sig bäst på egen hand. Barn lär sig bäst när de får stöd av kunniga, trygga och tydliga vuxna – och när undervisningen är strukturerad, begriplig och välplanerad.
Våra barn har rätt att lyckas – det är vi vuxna som måste ta ansvar
Sverige har råd att ha en av världens bästa skolor. Vi har resurserna. Vi har lärarna – om vi bara ger dem rätt förutsättningar. Det som saknas är politiskt mod, tydlighet och en vilja att sätta kunskap före ideologi. För om vi inte förändrar riktningen nu kommer ännu en generation barn att betala priset för vuxnas oförmåga att se verkligheten som den är.